Business and Woman

Tidningen chef har nyligen publicerat resulat av forskning som Pontus Wasling har utfört för att ta djupare förståelse av minnets funktioner.

Det visar sig att hjärnan, i sin strävan att hjälpa oss att sortera intryck och fatta beslut som för oss framåt i livet, tar genvägar som riskerar att påverka beslutsfattandet negativt.

”Vi minns bara extrema eller känslomässigt laddade händelser, sådant som antingen gett oss kraftig njutning eller smärta. Vi minns inte de vardagliga händelserna. Och eftersom våra beslut baseras på extremerna blir det ofta fel”, säger Pontus Wasling.

Hjärnforskarna förklarar det här genom att skilja på två grundläggande tanketyper:

1. Jag vet att-minnen är rationella och faktabaserade minnen, sådant vi kan skriva ner och reflektera kring. Det vi vanligen tänker på som minnen, men som egentligen bara utgör en liten del av allt vi lär oss.

2. Jag vet hur-minnen är den tysta kunskapen, det vi brukar kalla intuition eller magkänsla. Denna typ av minnen samlas i de äldre delarna av hjärnan och kan vara muskelminnen, som hur man cyklar eller kör bil, eller minnen som med tiden buntats ihop till vanor. De känslostyrda hur-minnena styr över det mesta vi utsätts för i vardagen. Jag vet hur-minnena hjälper oss att överhuvudtaget fungera som människor i en värld som överöser oss med information och intryck. Men de kan också ställa till det. Studier visar att minst 50 procent av alla beslut utgår från jag vet hur-minnen, även om jag skulle tro att det är ännu mer. Problemet är att de är klichémässiga. De bygger på känslor och är helt oflexibla.

Samspelet mellan de känslomässiga och rationella tankesystemen är helt av­­görande för vår förmåga att fatta beslut. Forskare som ägnar sig åt kognitiv psyko­logi, delar upp människans tankeprocesser i två system:

System 1 är intuitionen eller magkänslan, det automatiska tänkandet som ständigt jobbar för högtryck i hjärnan.

System 2 är det logiska tänkandet, som vi kopplar på när vi verkligen behöver tänka efter. Det kräver en helt annan nivå av ansträngning.

De snabba, intuitiva jag vet hur-minnena, eller system 1, är oumbärliga i beslutsfattandet. Utan dem skulle vi fastna i våndor och aldrig kunna bestämma oss för någonting. Nackdelen är att den typen av minnen ofta är fördomsfulla och påverkas av rädsla för det okända. De får oss att döma personer efter utseende, till exempel, eller att fatta beslut baserade på etablerade, trygga vanor.

För chefer som vill fatta bra beslut gäller det alltså att försöka koppla på system 2, eller jag vet att-minnena lite oftare. Men hur gör man det? Här kommer några metoder som kan hjälpa hjärnan att fatta bättre beslut:

1. Förstå din hjärna. Kunskaper om hur hjärnan fungerar kan dramatiskt förbättra vår förmåga att fatta bra beslut.

2. Sov på saken. Undvik snabba bedömningar. Vår magkänsla bygger på generaliseringar. Distans, till exempel att skjuta upp ett beslut till nästa dag, är en frustrerande men nöd­vändig komponent för chefer som vill fatta bra beslut.

3. Skapa berättelser. Hhjärnan är en ”storyteller” som alltid försöker förvandla intryck och observationer till be­rättelser. Det är så vi skapar vår identitet. Många etablerade minnestränings­metoder bygger på att förvandla trista data till levande berättelser.

4. Se saker för vad de är. Hjärnan försöker alltid förklara det vi ser genom att koppla det till händelser från vårt förflutna och skapa mönster.

5. För loggbok. I efterhand tenderar människor att uppfatta en händelse som mer sannolik än den faktiskt var. Fenomenet, som psyko­logiforskare kallar hindsight bias, utgör en anledning för chefer att föra dagbok över sina viktigaste beslut.

6. Använd statistik. Eftersom så många av våra beslut baseras på irrationella känslor och impulser, är statistik egentligen helt onaturligt för hjärnan. Därför kan statistiken hjälpa oss att ifrågasätta våra egna minnen.

7. Lyft blicken. Flera forskningsstudier visar att våra beslut är mer känslostyrda när de gäller oss själva, och mer rationella när de gäller andra. Därför kan det vara en god idé att föreställa sig vad en utomstående skulle tänka i din situation.